Tänk att hon är här, flickan jag burit på i nio månader - flickan jag längtat efter sådär in i Norden mycket. Den flickan är här nu efter nio månader och 10 dagar. Och denna enorma kärlek hela kroppen fylls med. Tänk att hon är min, och att hon nu följde med mig hem. Det går inte stirra sig mätt på henne. Hon är perfekt som doktorn sa. Mitt älskade barn. Nu börjat ett nytt liv, och än så länge ett liv där vi sover på nätterna, går genom dagarna fylld med harmoni. Och mina föräldrar, de är upp över öronen kära, morfar är salig. Oh, vad jag älskar min mamma och pappa. Veras - ja hon ska heta så, Veras mormor morfar är de bästa morföräldrar ett barn kan ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar