Hösten börjar komma så smått..

Idag känner man att hösten - den är på väg, och jag hälsar den med kärlek välkommen. Med hösten infinner sig alltid ett lugn - en harmonisk känsla inom mig - inom hela mig. Och hur vet jag att den är på väg? Jo, för när jag gick med kuvertet till postlådan så kände jag det i vinden, den va kylande frisk och man ville hem och sätta på en stor kanna te och tända ljus, och det är precis vad jag gjorde - på direkten. Det är också med hösten som min inspiration är som störst, och då inom de flesta områden. Jag vill stänga in mig och baka i flera timmar och ha bjudningar hit och dit, med massa härligt skrattande folk. Jag vill fylla garderoben med massa nya murriga kläder - Ja höst modet är det SNYGGASTE. Jag inreda och mysa till det i varenda vrå av mitt hem. Men denna hösten är inte som alla andra, nej den är speciell, så speciellt att allt kommer vara nytt.

i skrivandes stund så sitter jag med magen som tar emot i bordet, en mage som hängt i 4 dagar för länge - en bebis - en flicka - en Vera som är 4 dagar sen. Hon skulle ju komma i lördags, det sa dem ju, men nej, hon stannade ett tag till, vilar lite extra och gör folk mer och mer otåliga på att få se henne, fler och fler som frågar: "men har hon verkligen inte kommit nu?" Och jag hennes mamma väntar med, känner efter - 'nu, ja nu kanske.' men hon kommer väl när hon är beredd, jag inser nog det att naturen har redan avgjort när hon ska komma, när hon är klar. Och tänk att hela denna hösten kommer jag att möta tillsammans med henne - min Vera. dem kyliga promenaderna bland sprakande löv. jag kommer få pussa på kyliga röda baby kinder. Baka med en jollrande älskad unge i famnen. krypa in i hennes ansikte och om och om igen berätta att hon är allt - hur mycket jag älskar henne och hur hon får mitt hjärta att göra kullerbyttor av lycka. ha bjudningar hit och dit, kanske med nyfunna mamma vänner. Dricka te och murra in mig bland tända ljus och bara med ett stort lugn fyllt av kärlek bara titta på det vackraste jag sett.

.. men först - ja, först ska hon bara komma. vi ska få lära känna varandra, skapa våra rutiner och hitta en vardag, sen är vi redo för att möta denna fantastiska höst - Jag och Vera. Och någonstans här emellan ska jag hinna skicka efter en "personlig almanacka" med den finaste bilden av Vera så vi kan fylla den med allt hösten bjuder oss. Men som sagt, hösten bara smyger sig på. så vi kanske är redo samtidigt vi och 'nu är den riktiga hösten här'

Kärlek.
/en väntande mamma.